Hoppa till innehåll

Forskningsfinansieringsutredningen inlämnad till regeringen

I dag har Ingrid Pettersson lämnat in sin utredning En effektiv organisation för statlig forskningsfinansiering (FoFin) som publicerats under rubriken Ny myndighetsstruktur för finansiering av forskning och innovation (SOU 2023:59). Innehållet har i sina huvuddrag varit känt en längre tid och ett utkast till utredningen har också cirkulerats till delar av sektorn före sommaren. Under Almedalsveckan presenterade utredaren de övergripande slutsatserna, vilka jag berört i ett tidigare inlägg på denna blogg (4 juli 2023).

För att rekapitulera, det stora ändringsförslaget är att all statlig forskningsfinansiering, som inte fördelas som direkta basanslag till lärosätena, ska kanaliseras via tre stora myndigheter: Vetenskapsmyndigheten, Myndigheten för strategisk forskning och Innovationsmyndigheten. De föreslås ersätta befintlig forskningsrådsstruktur och tanken är att de också ska fördela alla de forskningsmedel som i dag går via ett stort antal myndigheter.

Utredningens arbete har varit transparent och ambitionen att röja upp i den djungel av utlysningar som nu finns är god. En koncentration av utvärderingskompetens till de tre föreslagna myndigheterna är också lovvärd. Här lär även finnas (administrativa) effektiviseringsvinster.

Problemet med utredningens förslag är den underliggande tanken om ett behov av ökad styrning av svensk forskning. Forskningen ska bli mer ”strategisk”. Den stora Myndigheten för strategisk forskning ska ­ bland annat med egen utredarkompetens på tjänstemannanivå – formulera portföljer av områden som lärosätena ska beforska genom de medel myndigheten fördelar. Det innebär ett ökat fokus på utmanings- och missionsdriven forskning, i stället för ökat utrymme för förutsättningslös och forskarinitierad forskning.

Ett vanligt sätt att belysa innehållet i en text är att räkna antal gånger vissa ord förekommer. För Fofin-utredningen ger en sådan analys en tydlig bild. Ordet ’strategisk’ i någon form förekommer cirka 500 gånger, att jämföra med ordet ’excellens’ som bara finns med på 21 ställen. Inte ens ordet ’kvalitet’ når i närheten av ’strategisk’: 143 gånger nämns ’kvalitet’. Däremot står sig till och med ’strategisk’ slätt i jämförelsen med ’innovation’: mer än 800 gånger används det senare ordet i utredningen. Det går säkert att nyansera bilden genom mer förfinande ordsökningar, men slagsidan mot strategisk forskning och innovation snarare än kvalitet och excellens förefaller uppenbar.

Innovationsdominansen stämmer för övrigt väl överens med en kommentar från utredningen på sociala medier för några veckor sedan, apropå VINNOVA:s (Verket för innovationssystem) inspel till den kommande forskningspropositionen: ”Många av [VINNOVA-]förslagen ligger väl i linje med kommande förslag från Forskningsfinansieringsutredningen”.

Att samhällsnyttan ökar genom att styra forskning mot det som för stunden (av ena eller andra parten) uppfattas som ”strategiskt” tror jag är ett tankefel. Hade klimatförändringar förts upp som ett strategiskt och prioriterat område av en strategimyndighet för några decennier sedan? Förmodligen inte. Att vi i dag har en så god kunskap om den antropogena påverkan på klimatet beror på den grundläggande forskning i öppen konkurrens som genom åren drivits bottom-up av framstående forskare.

Man behöver inte gå så långt tillbaka i tiden för att faktiskt se hur svårt det kan vara att avgöra vilka forskningsområden som är viktiga inför framtiden. I 2008 års forskningsproposition lanserades satsningen på strategiska forskningsområden (SFOs), för vilka avsattes 1,8 miljarder kronor per år fullt utbyggt. Tio år senare drabbades världen av en svår pandemi där covid-19 orsakade miljontals dödsfall. När man vid SFO-lanseringen skulle välja ut medicinska områden som var ”strategiska” att satsa på bedömdes inte infektionsbiologi eller vaccin vara tillräckligt intressanta. Återigen, att forskarsamhället snabbt kunde ta fram ett vaccin mot covid-19 berodde på grundforskningens förutsättningslösa kunskapssökande.

Låt oss ha tilltro till människans inneboende nyfikenhet och strävan efter att få veta. Det är en större garant för välfärd, demokrati och kommande generationers välbefinnande än politisk styrning av forskningen.

Hans Ellegren

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *