Hoppa till innehåll

-Nej men inte ska du väl träna nu?!

Clara i simbassäng.

För länge sedan när jag brukade gå på vattengympa, kunde instruktören säga saker som:

-Nu är det dags för att träna armarna. Och om det blir för tungt så arbetar ni enbart med benen istället och låter armarna vila

Det provocerade mig redan då, för min uppfattning av oss i bassängen var inte att vi var övertränande galningar som skulle lugnas ner. Nej vi hade ju behövt höra:

Nu blir det armövningar och det kommer suga ordentligt i musklerna och vara jobbigt. Men då vill jag att ni ska ta i hårdare! Ni klarar det! Ni får snart vila! Det är inte farligt när träningen känns – det är det som ÄR träning.

Det här är ingen diss just mot vattengympa – bara ett minne av en knäpp situation. För om jag går och tränar vill jag inte uppmuntras att ta det lugnt. Jag behöver ju pepp att anstränga mig! Vi människor är lata och bekväma av vår natur, och dessutom inställda på energibesparing. Smart om man är jägare och samlare. Dumt i dagen samhälle.

Jag tycker mig dock märka den här inställningen lite överallt, i takt med att jag tränat flitigt de senaste fyra åren. Den här otroliga brådskan att tycka att andra tränar för mycket och för hårt. Jag har diskuterat det med tränande vänner som upplever samma sak. När de pratar om att de ska ut så finns det alltid personer i närheten som säger:

Neeej men inte ska du väl springa nu?

Va, men ska du ut och åka så långt på skidor verkligen?

-Gör inte för mycket nu så du tröttar ut dig!

Skeptikerna menar säkert väl, men det blir helt fel. För vi behöver höra helt andra saker:

-Klart du orkar åka så långt!

-Var härligt att du tar tid för träningen och hälsan!

-Så klokt att träna – jag tror du kommer få energi av det!

Min inre röst försöker oftast slippa undan så det behöver jag inte hjälp med från någon annan. Jag behöver vänlig, bestämd uppmuntran. Och det skulle jag säga att de flesta människor behöver kring just träning – eftersom nästan ingen rör på sig tillräckligt. Sedan finns det absolut personer som övertränar, hetsar och stressar kring sin hälsa. Men jag är inte säker på att den typen av kommentarer kommer att nå fram till dem. Där behövs helt andra typer av samtal.

Jag vet inte varför vissa personer har den här omedelbara skepsisen till andras träning? Men kanske handlar det om något slags gruppdynamik? Så länge ingen tränar är ens eget stillasittande ingen fara. Men om någon börjar göra förändringar – då blir ens egen position plötsligt obekväm. Jag minns att jag surt brukade muttra till min syster om hur hurtiga alla är i byn, som är ute och joggar med sina jävla barnvagnar. Men idag blir jag bara peppad av att se det. Tänk att vilja jogga så gärna att man gör det med barnvagn, bara för att det ska bli av. Så inspirerande!

Jag skrev ett inlägg den här veckan, om att jag tagit mig ut och tränat trots stort inre motstånd. Att jag lyckats överkomma min självdestruktivitet som säger att en dålig dag inte får räddas upp utan ska göras ännu sämre. Det blev en intressant tråd med tankar kring vila kontra träning och prestation. Läsaren Anna formulerade så bra det jag själv försökte få fram men nog inte lyckades med:

Jag tycker personligen att det fungerar skitdåligt att vara snäll mot mig själv genom att strunta i saker som är lite jobbiga. Bara för att något känns svårt och jobbigt så betyder det ju inte att det är fel! Visst, det ger en TILLFÄLLIG lättnad (nästan en kick rentav) att skippa träningen, kolla på tv istället för att läsa igenom anteckningarna inför morgondagens föreläsning, beställa hämtmat etc – men i längden blir det självdestruktivt att fastna i en loop där bara snabba belöningar känns kul. Kanske inte i stunden, men över tid sker en försämring av både kroppen och psyket.

Att inte svika löften man ger sig själv tror jag är bra för det inre drivet, den där känslan av att vara kapabel och stadig. Det ger mig en kick att känna att jag visst klarar av svåra saker. Om jag hela tiden “tillåter” mig själv att inte prestera blir det ju ingen meningsfull strävan mot någonting längre fram, en belöning jag ska få för det jobb jag har gjort. Belöningen kan vara allt från en kropp som står emot infektioner till ett examensbevis. Om jag bara skulle lyssna på de människor omkring mig som säger “äsch, var lite snäll mot dig själv och lägg dig i soffan med en påse godis!” bidrar det bara till självsabotage.

Inlägget -Nej men inte ska du väl träna nu?! dök först upp på UnderbaraClara.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *