Hoppa till innehåll

Jag vill inte vara ensam och stark

Jag minns i tonåren hur vi nästan tvångsmässigt skulle ge varandra förtroenden för att snabba på vänskapsblivandet. Alltid med tanken att detta kunde bli en bästis och en tvillingsjäl. Jag klämde fram det jag hade men sedan stod jag kanske där med mina förtroende blottade och ingen riktig vänskap uppstod ändå.

Jag känner mer och mer värdet av att ha olika slags relationer. Den nära relationen som jag har med Elina eller min syster behöver jag inte ha med någon annan. Jag tror faktiskt inte ens att jag skulle orka med det! Men jag har andra relationer och de är också värdefulla.

Den höst jag blev utmattad och hamnade i en livskris kände jag ett enormt behov av att åka till min farmors hus, träffa min faster, farbror och pappa. Luta mig mot tidigare generationer. Tänka på alla umbäranden de klarat sig igenom och att jag var en länk i samma kedja. Det var relationer jag tagit för givna under flera år, men som jag plötsligt insåg var väldigt viktiga.

Och när det stormar och kommer påhopp från folk som verkligen inte tycker om mig och som tävlar i att vara elaka – då är den största lindringen att bara stänga datorn och gå ut i verkligheten. Till alla människor som känner mig på riktigt och som gillar mig precis som jag är.

När jag går igenom jobbiga perioder och fastnar i mig själv så kan också de ganska ytliga relationerna vara hjälp i vardagen. Att stanna och prata med en trevlig granne eller barnens fröken. Att fika med en jobbarkompis, träffa mina kusiner eller ringa min moster. Att återse mina tjejkompisar från gymnasiet som jag vet älskar mig och vill mig väl. Vi pratar måhända inte alltid om det ondaste – men bara att de finns där gör mig trygg.

Jag mår bra av det vänskapliga nät jag spinner runtomkring mig. Matlaget, grannkompisar, släktingar, kollegor. Människor som får mig att känna mig som en del av fastlandet istället för en ö. Det har tagit ganska lång tid att komma till den insikten – för under många år har jag hållit mig på min kant. Tänkt att jag klarar mig bäst själv. Löser mina egna problem och sätter en ära i att inte behöva någon annan.

Men det är inte längre sant. Jag vill inte vara en person som klarar sig själv, är ensam och stark.

Mitt nyårslöfte för 2024 var att bli mer social. Hittills har jag övat flitigt! Genom att tacka ja till sociala saker och själv bjuda in andra. Samt stanna upp och prata lite mer med de jag möter. Jag behöver ingen ny bästis eller tvillingsjäl. Men fler varma relationer till andra människor, det mår jag bra av. Och inte minst mår jag bra av att själv få vara den personen för någon annan.

Inlägget Jag vill inte vara ensam och stark dök först upp på UnderbaraClara.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *