Jag kom hem i torsdags kväll efter två dagar på tåg. När man har barn spelar det ingen roll. Långa kärleksfulla kramar i hallen och sedan “Mamma kan du hjälpa mig med läxan” “Mamma kan du läsa för oss ikväll” “Mamma min scoutskjorta behöver tvättas“. Kära små besvär som förhindrar att jag stannar upp och tänker efter.
Hade träning inbokad på fredag morgon och höll i mina planer. Först styrkepass med min PT Ida och sedan ett eget konditionspass. Skrev ett övermodigt sms till Susanne om att jag inte aaaalls kände av någon trötthet efter resan och att den bara gav mig energi.
Självgod selfie från någon som svettats på bra, skrivit på sin bok, duschat och nu är klar. Två timmar senare började jag snyfta okontrollerat. Oklart varför? Var inte ledsen men liksom upprörd av hela omställningen efter resan. Hud tunn som silkespapper. Så mycket för det övermodet. Somnade tidigt på fredagen och sov i tio timmar och då blev det lite bättre.
Vaknade på lördagen av hela familjen som kom och sjöng, med blommor, paket och tårta. Drottningtårta. Så vansinnigt gott. Av Jakob fick jag nya springskor. Det önskar jag mig varje vår och får varje år. Nya löpskor som Jakob gjort all research på så jag slipper.
Från Anna kom ett paket inslaget i en stor scarf.
Det innehöll roliga örhängen, två underbara blusar och en kjol (som inte syns på bilden). Efter tårtfrukosten var det bara att ta itu med vardagens realiteter.
Veckostädning.
Och uppackning av resväskor, tvätt av åtta maskiner, vika rentvätt och sortera ut barnens vinterkläder.
Hela födelsedagen gick i städandets tecken…
Men sedan dukade jag upp plockbricka till middag.
Vi åt på verandan som var varm och skön.
Kände mig så glad och firad.
Och efter maten stack barnen ut och lekte. Det märks att det är vår. De springer mest ute om kvällarna och har dessutom fått ta fram sina cyklar.
På söndagen fortsatte jag med tvätt och städning. Uffe hade gjort sig fin för han skulle på kalas på bygdegården. Peppad pojk’!
Farmor kom ut och hälsade på och hon och pojkarna spelade spel på verandan.
Ubongo brukar vara en favorit.
Jag tog med mig Essa och gick på en långpromenad.
Längs grusvägen. BARMARK! Jag fullkomligt flyger fram när jag slipper gå och spänna skinkorna och vara rädd för att ramla.
Invigde givetvis de nya gympaskorna och de kändes snabba och bra. På riktigt så grät jag en lyckotår av att få ha gympaskor istället för powerboots. Hejdå med er till i november.
Jag kom hem och lagade ett laxrecept jag fått tips på av en bloggläsare.
Blev supergott. Vi åt på verandan och sedan tog jag ytterligare en promenad, den här gången med Erica i telefon. När jag kröp i säng på kvällen visade min stegmätare 21 000 steg. Ett vårtecken så säkert som något.
Inlägget Övermod och snabba skor dök först upp på UnderbaraClara.